DN föreslår en massiv mediefront för att tvinga fram betalning för nyheter på nätet

Tidningsföretagen har inte råd att ge bort sitt material, skriver Johannes Åman i en signerad ledare i DN.
Han hänvisar till en artikel av Financial Times chefredaktör Lionel Barber (som publicerats i SVD). Barber hävdar att gratistiden har nått sin slutfas och han är övertygad om att snart tar alla betalt på nätet.

Ett exempel på tidningsföretag som lyckats ta betalt på nätet är Wall Street Journal. Men som Johannes Åman själv skriver:

Ju mer specialiserat innehåll man erbjuder och ju betalstarkare läsekrets man har, desto lättare är det att ta betalt för nyheter på nätet.

Inte många medier har en så specifikt betalstark målgrupp som Wall Street Journal.

Johannes Åman menar att bra journalistik kräver att företagen får inkomster: bra journalistik kostar. Idag får inte de traditionella medierna in tillräckligt med inkomster. Han inser dock att om några redaktioner inför betalsystem skulle de redaktionssajter som inte gör det få de flesta besökarna.

Att stoppas av en vägg och betala innan man släpps in gör att de flesta besökare struntar i en sådan sajt.

Så Åman har en idé hur det ska gå till att genomföra betalsystem på webben för nyhetssajterna:

Skulle nyhetsbranschen agera samordnat eller i alla fall ungefär samtidigt kan dynamiken bli en annan. Alternativen för den nyhetsintresserade surfaren blir då så mycket sämre att betalningsviljan ökar. Skulle många nyhetsföretag agera samtidigt finns också stordriftsfördelar. Priset för betalningssystemen kan pressas, och om många företag använder samma syst­em blir det också lättare för användarna.

Åmans artikel visar att han inte riktigt förstår hur Internet fungerar. Länkarna som gör att allt är har förbindelse med allt är hjärtat av Internet, eller kanske bättre uttryckt: det är blodomloppet som gör att hela webben syrsätts och mår bra. Utan länkar blir webben död.

Och om tidningarnas artiklar kräver att besökarna ska betala för att komma in kommer ingen att länka till dem. Deras sajt blir en död sajt.

På en punkt håller jag dock med Åman: kvalitet kostar.
Men visst går det att kombinera kvalitet i journalistiken och kunna få betalt. Men då måste man nog vara beredd att förändra organisationen på redaktionen. De flesta tidningsredaktioner på “gammelmedier” i Sverige är väldigt baktunga där största fokuset ligger på den mycket dyra pappersproduktionen. Och på chefer. Det finns hur många chefsposter som helst på DN, till exempel.

När jag jobbade av och till under ett år på DN förra året lade jag märke till att de journalistiska diskussioner och överväganden om källkritik, relevans med mera som alltid fördes när jag jobbade inom journalistiken för tjugo år sedan: dessa diskussioner förekom nästan inte alls på DN nu för tiden. Det som diskuterades var nästan bara: hur få fler klick.

Så jag tror att om “gammelmedier” slutar leka bloggar och överlåter bloggande åt bloggare och istället försöker skapa mer kvalitet – och för över mer resurser till webben och minskar tidningssatsningen – då kan de vända den nedåtgåenden ekonomin.
Nej jag menar inte att bloggar inte kan ha kvalitet. Men när medier som DN ger sig på bloggande brukar det nästan alltid bli krafsigt och sämre än övriga produktionen. När en DN-reporter bloggar verkar han/hon tro att nu gäller det att vara så ytligt och slarvig och ointressant som möjligt.

Mitt råd till Åman med kollegor: Satsa på kvaliteten och bli trovärdig som journalistisk produkt: då löser sig nog ekonomin. Bra journalistik vill vi betala för, men inte allt sämre klickjournalistik.

Läs även andra bloggares åsikter om medier, DN, journalistik, ekonomi, annonser, Johannes Åman

Popularity: 2% [?]