24 nedladdade låtar: böter 15 miljoner kronor – upphovsrättsindustrins girighet har inga gränser

- Guns N’ Roses: “Welcome to the Jungle” och “November Rain”
- Vanessa Williams: “Save the Best for Last”
- Janet Jackson: “Let’s Wait Awhile”
- Gloria Estefan: “Here We Are”, “Coming Out of the Dark” och “Rhythm is Gonna Get You”
- Goo Goo Dolls: “Iris”
- Journey: “Faithfully” och “Don’t Stop Believing”
- Sarah McLachlan: “Possession” och “Building a Mystery”
- Aerosmith: “Cryin’”
- Linkin Park: “One Step Closer”
- Def Leppard: “Pour Some Sugar on Me”
- Reba McEntire: “One Honest Heart”
- Bryan Adams: “Somebody”
- No Doubt: “Bathwater”, “Hella Good” och “Different People”
- Sheryl Crow: “Run Baby Run”
- Richard Marx: “Now and Forever”
- Destiny’s Child: “Bills, Bills, Bills”
- Green Day: “Basket Case”

24 låtar som laddades upp i fildelningsnätverket Kazaa. En ensamstående mamma dömdes på torsdagen till böter för att olovligen ha fildelat 24 upphovsrättsskyddade låtar. En federal jury i USA har ålagt henne att betala nära två miljoner dollar, motsvarande cirka 15 miljoner kronor.

Själv hävdar hon med envishet att hon är oskyldig.
Vem som helst som vet något om hur webben fungerar vet att hon mycket väl kan vara oskyldig.

Bötesbeloppet är dessutom så gigantiskt att jag får en fruktansvärt dålig smak i munnen på tanken på hur girig upphovsrättsindustrin må vara – och hur hjärtlöst den uppträder.
Hur har domstolen räknat? Hur kan de få det till att böterna ska bli 15 miljoner? Det handlar om 24 låtar och det är i stort sett musik av artister som inte är särskilt fattiga.

Det brukar sägas att det är fegt att slå på en svagare. Den gigantiska upphovsrättsindustrin ger inget gott intryck när den kräver en ensamstående mamma på dessa horribla böter. Det finns ingen rim och reson i det. Att amerikansk rätt så klart står på den mäktiges sida och bara tillgodoser de rikas behov är ingen nyhet. Det blir bara så extra tydligt i ett sådant här fall.

Tabnkens vindlar har också kommenterat domslutet:

Skivbolagens talibaner
Det är inte så att jag är för fri fildelning av upphovsrättsskyddat material. Jag vill ha ett rättvist system, där upphovsmän får den ersättning de förtjänar och de som bryter mot lagen får ett åndamålsenligt straff.

Problemet är att skivbolagen med all önskvärd tydlighet visar att de egentligen inte vill ha något som kan kallas rättvisa. Exempel här. De vill införa ett slags juridiskt vilda västern, där alla principer om proportionalitet är avskaffade, och den starke kan använda domstolarna som ett verktyg för att statuera exempel.