Det är väl att stick ut hakan att utnämna en webbtjänst som inte finns till Årets Webbtjänst – mitt i sommaren. Jag gör det i alla fall när det gäller Webwill.
Webwill är inte live ännu men när den öppnar skall tjänsten fungera som ett digitalt testamente. Tydliga instruktioner om hur den digitala kvarlåtenskapen skall hanteras när jag går bort.
Häromdagen skrev jag om problemet med alla konton på nätet som skall hanteras efter att någon dör. Anledningen till mitt inlägg var en artikel i Svenska Dagbladet. Det är inte första gången jag har anledning att skriva om det här.
När Lisa Granberg lämnade en kommentar och en länk till en ny tjänst som skall lösa det här problemet blev jag nyfiken. När jag sett presentationsvideon ringde jag upp henne och pratade en stund om Webwill. Jag fick veta att Webwill fått mycket uppmärksamhet, internationellt. Press i Tyskland, Brasilien och The Local i Sverige har visat intresse.
Jag reagerade på att Webwill-videon verkade vända sig till så unga människor. Finns det en risk att döden romantiseras för ungdomar som går i självmordstankar? Jag ställde frågan till Lisa och fick ett rakt svar. Att vi pratar för lite om döden. Att den generation som växer upp nu har en större närvaro på sociala media än någon tidigare och att en del av de digitala tillgångarna faktiskt är värdefulla. Hon betonade också att Webwill är till för alla.
Efter vårt sam tal skickade jag ett mail med några kompleterande frågor.
Hej, Lisa!
Tack för samalet idag. Jag har några kompleterande frågor:
Berätta lite om dig och din samarbetspartner och om hur ni fick idén.
Jag och Elin Tybring arbetar tillsammans med Webwill. Min bakgrund är att jag precis gått ut Beckmans Designhögskola i Stockholm, linjen Reklam och grafisk form. Elin studerar till civilingenjör på KTH med inriktning på produktutveckling.
I höstas var Elin i Holland under en termin och gjorde då ett arbete om just döden på nätet. Vi talade om hennes idé i julas och jag kände att jag verkligen ville göra något av idén i och med mitt examensarbete som skulle pågå under vårterminen. Så sedan i julas har jag arbetat med Webwill som examensprojekt och nu arbetar vi båda med Webwill och hoppas lansera tjänsten snart.
Bloggar ni själva? Kommer ni att lansera er tjänst på Twitter eller annan social media?.
Vi bloggar inte själva, ännu.. 
Vi kommer säkerligen att lansera tjänsten på alla de sajter och sociala nätverk där folk befinner sig.
Kommer tjänsten att kosta något? Om inte, hur har ni tänkt er finasiering?
Tjänsten riktar sig till alla som känner att de vill ta kontroll över sitt nätliv. Vi ser inte detta som en tjänst specifik vare sig för en viss åldersgrupp, demografisk grupp, kön eller nationalitet. Döden är ju något som faktiskt är gemensamt för oss alla. Sen kanske vissa väljer att inte vilja tänka på döden, medan andra känner att det kan vara skönt att veta vad som händer med ens nätliv, vare sig det är för sin egen del eller för ens anhöriga som annars får leva med det.
Berätta lite om reaktionerna från de begravningsbyråer ni kontaktade om er idé.
Inför examensutställningen på Beckmans där presentationsfilmen om Webwill visades skickade jag ut en pressrelease. Jag kontaktade även cirka 30 olika begravningsbyråer runt om i landet, allt från små städer till stora, varav tre stycken svarade… Reaktionerna bland dessa var olika. En av de större aktörerna inom begravningsbranschen tyckte att Webwill var omöjligt och kanske rent utav olagligt. Andra tyckte att det var ett bra initiativ och komplement till den traditionella begreavingsentreprenörsvärlden.
Själv kan jag tycka att detta borde vara av stort intresse bland begravningsentreprenörer, de är ju trots allt entreprenörer med egna företag. Men kanske beror avståndstagandet på lite rädsla för det okända blandat med en ganska så traditionell bransch. Däremot har jag flera gånger varit i kontakt med Begravningsbyråernas Riksförbund som har varit väldigt tillmötesgående, nyfikna och intresserade, det känns kul!
Tack, Lisa!
Lisa skrev också att alla som har frågor kribg videon eller tjänsten eller de problem som den skall lösa höra av sig. Själv önskar jag entreprenörerna lycka till. Det är modigt att ta sig an något så svårt som döden.
Webwill from Lisa Granberg on Vimeo.
Här är en länk till webwill.se där du hittar kontaktuppgifter till Lisa.
Läs även andra bloggares åsikter om Webwill, testamente, webbtjänst, intervju
Book Mark it-> del.icio.us | Reddit | Slashdot | Digg | Facebook | Technorati | Google | StumbleUpon | Window Live | Tailrank | Furl | Netscape | Yahoo | BlinkListPopularity: 1% [?]
-
Åsa on June 17, 2009 at 7:35 am Jag förstår egentligen inte anledningen till att en sådan här tjänst behövs.
Problemet med att veta vad man ska göra med nätsidorna efter någons död är ungefär detsamma som vad man ska göra med kapsylsamlingen, medaljsamlingar osv, om personen inte berättat det. Åtkomsten till webbsidor, mail osv om man vill om någon ska ha det går väl att meddela i t ex Vita Arkivet eller i ett enkelt kuvert med andra instruktioner.En webbsida underlättar knappast för grundproblemet, att de flesta inte planerar för att vi en dag ska dö. Jag hade inte betalt ett nystartat företag för att förvalta något åt mig som kanske inte är aktuellt förrän många år framåt i tiden. Inte heller lämnat ut känslig information om mig själv, vilket det här är.
-
Pingback from links for 2009-06-17 « Dragonrouge on June 17, 2009 at 10:33 am
-
Pysan on June 17, 2009 at 10:47 am För mig som har ett ben på varje sida känns detta mycket bra.. jag kan bestämma och lägga upp hur jag vill ha det.. utan att någon mer än min man kan få veta..
Så mycket lättare än att ha ett kuvert, med allt jag vill och alla mina inloggningsuppgifter, som mycket väl kan försvinna och att ingen hittar det.. och kanske då flera veckor efter det att jag har försvunnit…Jag kan tänka mig att detta är en supertjänst.. och fler som faktiskt går in och skriver hur de vill ha det…
För vem går in på en begravningsbyrå.. på nätet eller i butik och ber om “vita kuvertet” som fonus har…. inte många tror jag.. för vi ska ju inte dö.. och döden kommer inte än… är många tankar folk har.. ändå läser man om döden varje dag i tidningarna… olyckor.. etc.
Jag kommer garanterat att göra detta när det väl finns på nätet… och jag tror benhårt på det.. för vi internet människor har ju allt ändå på våra datorer….
Kram Pys
-
Lisa Granberg on June 17, 2009 at 11:21 am Hej Åsa!
Självklart kanske inte tjänsten passar alla, vissa vill inte tänka på döden och vad som händer sen, medan vissa vill. Grundtanken med Webwill är att erbjuda ett redskap/tjänst för dem som känner att de vill ta kontroll över sitt nätliv och vad som finns kvar för anhöriga att leva med efter din död. Vi är alla olika och därför känner vi att det är viktigt att Webwill håller en neutral ton och inte lägger några värderingar i vad folk väljer att göra.
Jag tycker också att Vita Arkivet är ett jättebra kompletterande alternativ. Själv känner jag dock att jag inte vill att någon av mina anhöriga ska gå in och läsa alla mina mail som jag skickat eller privata meddelanden som jag skickat till vänner på Facebook. Dessutom tycker jag personligen att man ska ta ansvar för så mycket som möjligt i sitt liv. Jag har pratat med mina anhöriga och vet att de gärna skulle slippa rensa upp mitt nätliv.
Du har helt rätt i att en webbsida knappast löser problemet död eller att man inte vill tänka på döden. Och Webwill kommer aldrig förändra att man känner sorg över en anhörigs död. Men trots det så ser vi ju faktiskt idag och långt tillbaka att all praktisk hjälp man kan få i sitt sorgearbete, såsom att begravningsbyråer ordnar kyrkkaffe och dödsannonser, underlättar sorgebearbetningen.
Att lämna ut personlig information kräver en extrem sekretess och teknisk säkerhet från Webwills håll och det är en av grundstenarna i tjänsten. Men detta är idag inget nytt, vi litar ju till exempel på att våra banker på nätet på ett säkert och professionellt sätt tar hand om hela vår ekonomi.
Vi respekterar absolut att inte alla kommer tycka denna tjänst är tilltalande, men förhoppningsvis kommer de som inte vill använda Webwill iallafall ge en tanke åt det faktum att vi alla, oavsett vilka vi är, var vi bor eller kommer ifrån, en dag kommer att dö och ser det som en naturlig del av livet som man kan tala om. Kanske kan vi då också närma oss ämnet döden på ett mer naturligt sätt.
Hör gärna av dig om du har några tankar eller funderingar!
Vänliga hälsningar
Lisa & Elin -
Jonas on June 17, 2009 at 12:02 pm @Åsa Det kan räcka med att lägga information i det vita kuvertet. Där har du en poäng. Samtidigt är det här en fråga som uppmärksammats ganska nyligen. Kunskap (och till viss del medvetenhet) saknas tydligen bland de som vi förväntar oss skall hjälpa till Många av oss har redan lämnat över känsliga uppgifter till nystartade företag och i fallet Facebook upptäcker vi att det är nästan omöjligt för en levande människa att avsluta sitt eget konto. Även om mina barn är medvetna om att jag jobbar mycket på webben och har många kontakter vet de inte allt. En del kanske skall avslutas utan deras inblandning.
Nu finns ju inte Webwill ännu och alla synpunkter är nog till hjälp. Tack för din kommentar och fortsätt gärna diskussionen.
-
Jonas on June 17, 2009 at 12:20 pm
@Pys Tack för kommentaren och jag kan bara hålla med dig och Lisa.
-
Åsa on June 17, 2009 at 9:59 pm
Tack för svaren. Vill vara tydlig med att jag gillar nya idéer och är positiv till affärsidén.
Grundproblemet är vi överens om, vi pratar för lite om döden, många förnekar att vi ska dö. Vilket inte minst bristen på testamenten visar, ett testamente hade löst många problem.
Jag tycker att det här med vad som händer med vårt nätliv varit uppe till diskussion rätt många gånger under rätt så många år, så för mig är det inget nytt.
Jag vet inte hur sidan kommer att se ut framöver, men av det jag läst så i den här bloggartikeln så har jag som jag skrev från början svårt att se vad den fyller för funktion egentligen. De som tycker det är viktigt att deras facebook-konto blir vilande, att bloggen försvinner/lever kvar etc kan ordna det redan nu med professionella människor. För de som det inte är viktigt för alternativt som inte vill tänka på att de ska dö tror jag struntar i det oavsett om det finns en lättillgänglig tjänst som hanterar det eller inte. Jag skulle inte heller se en nätsida med för mig okända människor bakom som en säker plats att lägga tydliga instruktioner om mitt nätliv på, men vi är olika.
Att döma av kommentarerna här ovanför så har ni en kundkrets och jag önskar er lycka till med er affärside, fast den i varje fall i det här planeringsstadiet inte är något som tilltalar mig alls.
7 comments
Comments feed for this article
Trackback link: http://sodergren.com/bloggtidningen/wp-trackback.php?p=3250