Flera av medieägarna är på väg att införa betalsystem på Internet

Många traditionella medier har problem med ekonomin och att flera stora dagstidningar i USA hotas av nedläggning. Strukturen av medier är under omvälvning och ägarna av traditionella medier står inför krav att förvandla sitt sätt att få inkomster och hitta nya sätt att få ekonomi på verksamheten. Inte en lätt utmaning.

Flera redaktioner överväger på allvar att ta betalt på olika sätt för vad de erbjuder på Internet och utvecklar system för betalning. Från Resumé:

Nu ska alla på webben ta betalt för sitt innehåll: Wall Street Journal, Thomson Reuters och danska Berlingske har betalmodeller på gång.
Andra media som Guardian jobbar på egna lösningar.

Aftonbladet är en av de få svenska medierna som lyckats ta betalt för något på Internet, i och med sitt PLUS-system. En del tidningar har extrasidor som bara prenumeranter kommer åt. Men någon större succé har inte betalsystem varit ännu.

Inte oväntat är många kritiska:
Mindpark har räknat på intäkter från Aftonbladets plustjänst och funderat kring ekonomin kring detta:

Alltså, 3,5% av nätläsarna på aftonbladet.se väljer Plus. Då är det lätt att gå in på
Kiaindex och ta fram räknesnurran. Med senaste veckans siffror skull det se ut så här för ett antal mediehus:

* sydsvenskan.se 317 643 * 0,035 = 11 000 * 29:- = 319 000:-/mån
* hd.se 169 993 * 0,035 = 5 950 * 29:- = 172 550:-/mån
* smp.se 74 633 * 0,035 = 2 612 * 29:- = 75 748:-/mån

En stor tidning som Sydsvenskan skulle alltså tjäna strax under 4 miljoner om året. En mindre, som tex Smålandsposten skulle nästan orka upp till en miljon. Man anklagar ofta annonsmodellen för att vara klen i intäkterna, men vad ska vi då säga om det här?

Andra kritiska röster:
Sören Karlsson på Helsingborgs Dagblad

Sanningen är ju att den brist på information (innehåll) och annonsutrymme som var ett faktum innan informationsrevolutionen satte igång idag är förbytt i sin motsats. Vi lever i en värld med ett enormt informationsöverskott och på internet finns det i princip obegränsat med annonsplats. Detta är ingen kvalitativ värdering av detta innehåll eller dessa annonsplatser, men normala lagar om tillgång och efterfrågan trycker effektivt ned både annonspriserna och betalningsviljan för redaktionellt innehåll.

Eftersom det inte längre finns någon bristsituation, utan tvärtom ett överflöd, blir det i princip omöjligt att ta betalt.

Men Wall Street Journal, då? Ja, finansiell information av högsta världsklass är förmodligen en av de få saker som människor faktiskt kan tänka sig att betala för.

Thord Daniel Hedengren:

Bara för att förtydliga: jag är inte principiellt emot betallösningar online, men då måste man erbjuda något unikt. Nyheter är inget sådant, inte ens nischade, för utbudet är så stort.

Det finns inga enkla svar här, inga genvägar. Tidningsjättarna måste vara bäst på webben, måste trimma sina organisationer, och måste maximera intäkterna med smartare annonslösningar och spinoff-tjänster. Att alienera sina läsare är inte ett steg åt rätt håll.

Att det behövs mer än bloggare som på sin fritid bevakar och rapporterar om samhällsfrågor, det glöms ofta bort i de här diskussionerna. Mediernas uppdrag är bland annat att granska makten. Det är inte så lätt att göra på fritiden. Visst behöver samhället mer än fritidsbloggare.
Om medborgarjournalistik ska betyda att det inte längre finns några personer som ägnat tid åt att utbilda sig i hur man gräver och hur man snickrar ihop information och kommunikation: då tror jag vi förlorar något viktigt i ett demokratiskt samhälle.

Å andra sidan har de traditionella medierna och deras redaktioner svikit sitt uppdrag att granska makthavare genom att bli mer och mer kommersiellt inriktade på att jaga klick. Mer och mer tid ägnas åt att bevaka tv-program som Robinson och Idol och mindre och mindre tid ägnas åt att gräva bland myndigheter och makthavares göranden. De traditionella medierna har också hållit porten till att göra sig hörd svår att passera. När Åsa Linderborg på Aftonbladet Kultur försvarar varför porten till att få göra sig hörd i traditionella medier måste vara så trång, känns det som om hon talar med kluven tunga. Hon hänvisar till bloggare och sverigedemokrater, som om det är kontentan av alla röster utanför den lilla redaktionssfären.

Med den uppblåste rättshaveristens alla manér kunde så Lundberg – som har en egen tidskrift och blogg till sitt för­fogande – häromdagen gå till storms i Expressen (förutom en artikel i Newsmill och en uppbackande krönika i Journalisten av Kjell Häglund). Jag vet inte vad Expressens kulturchef Björn Wiman har för skäl att lägga sig i denna (skit)fråga, men jag vet att vi på Aftonbladet vill något mer med vår kulturjournalistik än kurr och effektsökeri till varje pris.

Många, många grupper i samhället känner att porten till att göra sig hörd i traditionella medier är stängd. De känner att deras vardag inte tas upp i traditionella mediers rapportering, de upplever en kraftig trend mot mer och mer nöjesjournalistik och allt mindre rapporter om sådant som är viktigt för människor.
När det gäller utrikesrapporter är den också snäv: med stor tonvikt på amerikanska nyheter.

Göran Rosenberg funderar kring utvecklingen av journalistiken i en krönika i tidningen Journalisten:

I takt med att tidnings­döden drar som en farsot över USA och den historiska affärsmodellen för publicistiska medier rasar samman och redaktionella organisationer och traditioner slaktas på löpande band, kan det vara dags att ställa frågan om vart journalistiken är på väg.

Ja, just journalistiken. Inte dagstidningarna eller kvällstidningarna eller papperstidningen, utan själva den yrkesutövning som en gång i tiden utgjorde dessa mediers kärnverksamhet, ja som gav dem deras existensberättigande.

Det betyder ju inte att bloggosfären är det ultimata svaret. Den är väl ganska kidnappad av Piratpartiet. Enligt olika opinionsundersökningar kan Piratpartiet få någonstans mellan 5-7,5 procent av de svenska rösterna i EU-valet, som i bästa fall innebär att 50 procent av valmanskåren röstat. Ändå, vad dominerar löpsedeln på Intressant, som är en slags bild för vad som dominerar i den svenska bloggosfären: nästan alltid domineras den av inlägg om Piratpartiet och fildelning.
Jo, frågor om integritet, yttrandefrihet och upphovsrätt engagerar förstås gärna en större andel av Internet-aktiva personer än befolkningen i genomsnitt. Men om endast 5 procent av 50 procent tänker rösta på det partiet: då finns det en hel del annat som också känns som viktigt för människor. Men detta syns inte heller i bloggosfären. Kanske?

Andra som tagit upp ämnet betalsystem på webben:
Vassa Eggen.

Andra artiklar med anknytning till detta:
De tio IT-satsningar som varit rejäla ekonomiska floppar, varav YouTube är en.
Wired letar betalmodeller.
Utsikt från höjden är kritisk till fildelningsdebatten.
Moderata Karameller om fenomenet Falkvinge.

Andra bloggar om: medier, ekonomi, piratpartiet, Wall Street, betalsystem, Aftonbladet plus, Wired, journalistik, journalister, tidningsdöden

Popularity: 3% [?]