And the award goes to… Sträcka 12 i Bloggtidningens Bloggstafett

Vem vet, en dag står han kanske där på Oscargalan och tar emot regi-priset. Bloggaren på I Have A Knife fick i uppdrag på sträcka 12 i vår bloggstafett att återge det tacktal han skulle ge om han fick ett pris – vilket pris fick han välja själv.

and the award goes to…
för inte så länge sen fick jag nys om att bloggtidningen skulle anordna en bloggstafett i det nya året. lite töntigt tyckte jag först, men snart förstod jag tjusningen med det. och för att krydda min annars så interna och personliga blogg anmälde jag mig. här kommer alltså mitt bidrag till stafetten, som nummer 12 i ett led av 50. uppdraget fick jag av Supergirls don’t cry och det löd:

“Uppdraget du får av mig är att välja ett pris – vilket som helst – från Herring-priset under Idrottsgalan, till bästa video på MTV Music Awards till Nobels Fredspris. Motivera varför du vill vinna just detta pris och skriv ett tacktal som du håller under tillställningen.”

jag började genast fundera på vilket pris jag skulle välja, vilket som skulle passa mig bäst och vilket jag skulle uppskatta mest. nu handlar det ju faktiskt inte om resten av världen, utan om mig som individuell person. och därför kan jag vara hur självisk som helst. jag vill inte ha något fredspris, eftersom jag aldrig skulle lägga ner så pass mycket av mitt liv på att göra något som förtjänar ett fredspris. inte heller ett idrottspris, eftersom jag inte är lagd åt det hållet över huvud taget. ett musikpris kanske skulle duga, då jag är hemskt intresserad av musik och allt vad det betyder, men jag vet inte om jag tycker att musikprisen som finns för tillfället är särskilt prestigefyllda. därför har jag valt att gå in på filmindustrin och dess priser. film är något som intresserar mig nästan ohälsosamt mycket (jag ska till och med börja läsa filmvetenskap i stockholm om två veckor!).

Hela inlägget och det underbara tacktalet får du läsa här, på hans blogg.

Och stafettpinnen har han skickat vidare:

nu ska jag alltså skicka stafettpinnen vidare till Lars at Ejgde, och om jag förstått det hela rätt skriver han om lite allt möjligt. därför får han det här uppdraget av mig:

Privatbloggarna blir allt fler och fler, men om alla ska ut med just sin åsikt och alla vill uttrycka sig på sitt sätt, vad har vi då kvar som är unikt? I och med bloggens framväxt blir alla politiker, mediarapporterare, modekännare eller journalister. Min fråga är inte hur detta kommer att sluta, men mer om det är nödvändigt för alla att blogga om sina åsikter och tankar, och varför de gör det? Blir det för mycket av det goda? Kommer privatbloggarna så småningom att förändra världen? Dessutom skulle jag vilja veta varför just du bloggar om politik, miljö och samhälle. Vill du påverka, gör du det bara för nöjet, eller kanske du har fler tankar än så bakom din blogg?

Andra bloggar om: bloggstafett, bloggtidningen, Oscar, regi, film, Oscargala, bloggstafetten, I have a knife

Popularity: 1% [?]