Grundproblemet är vi överens om, vi pratar för lite om döden, många förnekar att vi ska dö. Vilket inte minst bristen på testamenten visar, ett testamente hade löst många problem.

Jag tycker att det här med vad som händer med vårt nätliv varit uppe till diskussion rätt många gånger under rätt så många år, så för mig är det inget nytt.

Jag vet inte hur sidan kommer att se ut framöver, men av det jag läst så i den här bloggartikeln så har jag som jag skrev från början svårt att se vad den fyller för funktion egentligen. De som tycker det är viktigt att deras facebook-konto blir vilande, att bloggen försvinner/lever kvar etc kan ordna det redan nu med professionella människor. För de som det inte är viktigt för alternativt som inte vill tänka på att de ska dö tror jag struntar i det oavsett om det finns en lättillgänglig tjänst som hanterar det eller inte. Jag skulle inte heller se en nätsida med för mig okända människor bakom som en säker plats att lägga tydliga instruktioner om mitt nätliv på, men vi är olika.

Att döma av kommentarerna här ovanför så har ni en kundkrets och jag önskar er lycka till med er affärside, fast den i varje fall i det här planeringsstadiet inte är något som tilltalar mig alls.

Nu finns ju inte Webwill ännu och alla synpunkter är nog till hjälp. Tack för din kommentar och fortsätt gärna diskussionen.

Självklart kanske inte tjänsten passar alla, vissa vill inte tänka på döden och vad som händer sen, medan vissa vill. Grundtanken med Webwill är att erbjuda ett redskap/tjänst för dem som känner att de vill ta kontroll över sitt nätliv och vad som finns kvar för anhöriga att leva med efter din död. Vi är alla olika och därför känner vi att det är viktigt att Webwill håller en neutral ton och inte lägger några värderingar i vad folk väljer att göra.

Jag tycker också att Vita Arkivet är ett jättebra kompletterande alternativ. Själv känner jag dock att jag inte vill att någon av mina anhöriga ska gå in och läsa alla mina mail som jag skickat eller privata meddelanden som jag skickat till vänner på Facebook. Dessutom tycker jag personligen att man ska ta ansvar för så mycket som möjligt i sitt liv. Jag har pratat med mina anhöriga och vet att de gärna skulle slippa rensa upp mitt nätliv.

Du har helt rätt i att en webbsida knappast löser problemet död eller att man inte vill tänka på döden. Och Webwill kommer aldrig förändra att man känner sorg över en anhörigs död. Men trots det så ser vi ju faktiskt idag och långt tillbaka att all praktisk hjälp man kan få i sitt sorgearbete, såsom att begravningsbyråer ordnar kyrkkaffe och dödsannonser, underlättar sorgebearbetningen.

Att lämna ut personlig information kräver en extrem sekretess och teknisk säkerhet från Webwills håll och det är en av grundstenarna i tjänsten. Men detta är idag inget nytt, vi litar ju till exempel på att våra banker på nätet på ett säkert och professionellt sätt tar hand om hela vår ekonomi.

Vi respekterar absolut att inte alla kommer tycka denna tjänst är tilltalande, men förhoppningsvis kommer de som inte vill använda Webwill iallafall ge en tanke åt det faktum att vi alla, oavsett vilka vi är, var vi bor eller kommer ifrån, en dag kommer att dö och ser det som en naturlig del av livet som man kan tala om. Kanske kan vi då också närma oss ämnet döden på ett mer naturligt sätt.

Hör gärna av dig om du har några tankar eller funderingar!

Vänliga hälsningar
Lisa & Elin

Jag kan tänka mig att detta är en supertjänst.. och fler som faktiskt går in och skriver hur de vill ha det…

För vem går in på en begravningsbyrå.. på nätet eller i butik och ber om “vita kuvertet” som fonus har…. inte många tror jag.. för vi ska ju inte dö.. och döden kommer inte än… är många tankar folk har.. ändå läser man om döden varje dag i tidningarna… olyckor.. etc.

Jag kommer garanterat att göra detta när det väl finns på nätet… och jag tror benhårt på det.. för vi internet människor har ju allt ändå på våra datorer….

Kram Pys

En webbsida underlättar knappast för grundproblemet, att de flesta inte planerar för att vi en dag ska dö. Jag hade inte betalt ett nystartat företag för att förvalta något åt mig som kanske inte är aktuellt förrän många år framåt i tiden. Inte heller lämnat ut känslig information om mig själv, vilket det här är.